Förslaget till EU-konstitution ska inte diskuteras inför EU-valet. EU-parlamentet hanterar inte den frågan. I stället ska sakfrågorna diskuteras.
Så resonerar de EU-positiva partierna. Hållningen är saklig men politiskt dum. Den lämnar fältet fritt för dem som vill måla upp en nidbild av förslaget till konstitution.

Därmed skapar man sig ett opinionsmässigt underläge, oavsett om man sedan faller för kravet om folkomröstning eller står fast vid att frågan bör avgöras i riksdagen.
Det framställs som om de EU-positiva undviker frågan om EU:s framtid. Och förtalet av konstitutionsförslaget kan fortsätta ostört.

Det är därför hög tid att granska detta.
I det upprop för en folkomröstning som undertecknats av ledande företrädare för nej-partierna och organisationerna görs åtta påståenden om konventets förslag till EU fördrag om konstitution som alla är överdrivna eller felaktiga. (numreringarna är mina)

1. Uppropet säger att EU: "övergår från att vara ett samarbete mellan Europeiska länder till att bli en juridisk person - ett Europas förenta stater".
Att bli ”juridisk person” utgör ingen övergång från samarbete till stat.
Internationella organ som FN, Nordiska rådet, ja även Svensk-finska gränsälvskommissionen är juridiska personer utan att vara stater.
Redan idag är det som kallas EG, (d v s ”första pelaren”) Euratom, och ECB (Europeiska centralbanken) juridiska personer.
Den nu föreslagna ändringen innebär att EU kan ingå avtal med tredje part om t ex socialklausuler och mänskliga rättigheter. Den är en förutsättning för att EU ska kunna anslutas till Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, vilket alla partier i Sverige - inklusive mp och v - varit ense om och vilket nu konventet föreslår.

2. Uppropet påstår att förslaget innebär att "unionen skall ha en president".
Men något sådant förslag finns inte.
Europeiska rådet föreslås däremot få en ordförande, vilket på vissa språk heter president. Denna eller denne skall väljas på 2,5 år, och skall leda statsministrarnas arbete och i vissa fall kunna representera unionen utåt.
Men med det roterande ordförandeskapet görs ju detta redan idag, med den statsminister som för tillfället är ordförande. Förslaget gör inte EU mera statslikt som uppropet vill antyda.

3. Uppropet påstår att förslaget innebär att unionen ”Ska ha en egen krigsmakt”.
Men ett ”gemensamt försvar” kan bara uppstå efter att alla medlemsstater enhälligt är överens om det.

4. Uppropet påstår att unionen ”får större maktbefogenheter”.
Detta är i sak ett tvivelaktigt påstående, som utgår från en intressemotsättning mellan medlemsstaterna och den union de själva ingått.
Men unionen är dess medlemsstater, den ägs av dem, och den får bara de maktbefogenheter som medlemstaterna enhälligt är överens om ska utövas på gemenskapsnivå.
Mer makt för unionen kan innebära att medlemsstaterna klarar en sak bättre tillsammans än var för sig och ger därför också staterna mer makt!

5. I uppropet ondgör man sig över att unionen ska ha vissa stadgade symboler.
Men vad är det att skrämmas med? En fana, ibland en sång och till med en viss högtidsdag har många föreningar. Det gör vare sig IOGT/NTO, FN, idrottsklubbar, Nordiska rådet eller Svenska kyrkan till stater.

6. Uppropet påstår att förslaget innebär att EU-rätt ”alltid ska ta över svensk rätt”.
Märk uppropets ord ”alltid”.
EU-rätt står endast över nationell rätt på de områden som staterna enhälligt beslutat att EU ska ha lagstiftande befogenheter. På alla andra områden gäller den nationella rätten oinskränkt. Det är något annat det än ”alltid”.

Detta har redan gällt sedan 1964 och har erkänts av samtliga medlemsstater, efter dom i EG-domstolen. Nu föreslås att man politiskt slår fast det alla varit överens om och levt efter i 40 år.

7. Uppropet påstår att ”ett stort antal nya politikområden” överförs ”från Sveriges
Riksdag till EU: s institutioner”.
Det enda område där gemensamt beslutsfattande växer är det som gäller asylpolitik och gränsöverskridande brottsbekämpning. Det följer av en gemensam yttre gräns, och att den gränsöverskridande brottsligheten och terrorismen är ett växande problem.
Men EU-formen för beslut blir därför inte ”exklusiv” De nationella parlamenten ska fortsätta att arbeta med dessa frågor och stora delar av dem blir fortsatt nationella.

Om uppropet syftar på att flera beslut ska tas med kvalificerad majoritet är påståendet likväl fel. Beslutsform är inte detsamma som kompetens.

8. Uppropet påstår att förslaget minskar ”de små ländernas inflytande”.
Men motsatsförhållandet i EU står bara undantagsvis små stater mot stora stater.
Oftare är det motsättningar i sak, pga. politisk tillhörighet, speciella nationella intressen eller omständigheter.
EU-samarbetet söker förena mellanstatlighetens princip - en stat en röst - med demokratins princip - en person en röst. Det krävs en kompromiss mellan dessa principer eftersom länderna har mycket olika folkmängd.
Är det så orimligt att det krävs 13 av 25 stater, representerande 60 % av medborgarna, för att ett beslut ska träda ikraft?
Andra lösningar är möjliga - och regeringskonferensen träffar kanske ett annat beslut - men varför ondgör sig v och mp över att tre stora stater tillsammans skall kunna blockera ett beslut, när de vill att Malta ensamt skall kunna göra det? Ja, helst vill de ju inte ha några beslut alls på EU nivå.

Till slut. En folkomröstning måste ha klara alternativ. Vad betyder ett nej i en eventuell folkomröstning om EU-fördraget om konstitution?
Skall det tolkas som att dagens gällande svåröverskådliga fördrag ska fortsätta att gälla?
Skall vi säga nej till ett fördrag som förstärker jämställdhet och mänskliga rättigheter inom EU, liksom öppenhet (t ex att lagstiftningsbeslut och diskussioner skall ske offentligt), och därtill ger en utträdesparagraf.
Eller är folkomröstningskravet ett försök att på nytt få en chans säga ajöss till EU? Folkomröstningar ska inte manipuleras. De påståenden uppropet sprider är redan i sig en manipulation. Därför: ta striden mot spridningen av vanföreställningarna innan dessa etablerar sig som befästa fördomar!

Kenneth Kvist
Suppleant under EU:s framtidskonvent, som arbetade fram förslaget till fördrag om konstitution.