Vänstern bör bejaka EU-projektet
Håkan A Bengtsson

Det finns många skäl till att säga nej. Och det finns många skäl att säga nej till EU.
Det gäller även vänstern i Sverige.

1. Många EU-motståndare är principiella motståndare till all form av överstatlighet och anser att demokratin egentligen bara fungerar på nationell nivå, men inte på internationell och särskilt inte på europeisk nivå.

2. Andra ser EU som kapitalismens hemvist här i världen. Kampen mot kapitalet har ersatts av (eller fokuserats på, beroende på hur man ser det) kampen mot EU. Ytligt sett kan EU-motståndarna hitta stöd för den tesen. Sveriges anslutning till den inre marknaden och senare medlemskapet EU har sammanfallit med nyliberalismens skördetid i vår del av världen. I någon mening har den inre marknaden också drivit fram avregleringar på nationell nivå.

Förmodligen flätas vänsterns EU-motstånd samman av båda dessa sidor av EU-kritiken. Därför är det nödvändigt att på ett öppet och seriöst sätt granska dem.

Granskningen av den första punkten utgår förstås från att demokratin är möjlig även på övernationell nivå. Den nivån är dessutom nödvändig eftersom makten i hög grad flyttat från nationalstaterna. Om inte demokratin finns där makten finns, blir demokratin maktlös och medborgarna kommer att misstro politikerna, vilket vi ser många exempel på.

Den andra aspekten är mer komplex. EU är som helhet inte ett nyliberalt projekt utan en politisk arena där resultatet av samarbetet bestäms av de politiska styrkeförhållandena i de europeiska länderna.

Nyliberalismens framgångar beror i grunden på de politiska och sociala maktförhållandena i världen, på det underliggande ekonomiska systemet. Kapitalet i form av de multinationella företagen och de finansiella marknaderna utövar utpressning mot enskilda länder, politiker och fackliga organisationer. EU är ett redskap för att etablera en politisk motmakt på övernationell nivå.

Så vänsterns motstånd mot EU är egentligen ologiskt. Eller rättare sagt delar av vänstern. Det är lätt att glömma att stora delar av vänstern faktiskt ser positivt på EU-projektet, en majoritet av socialdemokraterna, stora delar av fackföreningsrörelsen men också många vänsterpartister och miljöpartister.

Visst är delar av vänstern principiella motståndare till EU, med många socialdemokrater, vänsterpartiet och miljöpartiet. Förmodligen är skälet till denna splittring att vänstern i helhet inte gör samma analys när det gäller nationalism och internationalism, kapitalism och nyliberalism.

Därför är Vänster för Europa en så viktig organisation. Vi vill framför allt stimulera den öppna debatten om EU. Här har det syndats mycket.

Redan under 80-talet var den svenska anpassningen till den inre marknaden knappast föremål för en öppen och bred debatt.

Det är förvisso en överdrift att Ingvar Carlsson föreslog att Sverige skulle gå med i EU i en fotnot till ett krispaket. Men Carlssons memoarer visar tydligt vari problemet består. Debatten om att gå med i EU fördes i den socialdemokratiska partiledningen, men inte med medlemmarna och med medborgarna. Sedan presenterades den nya politiken som ett fullbordat faktum och uppfattades av många socialdemokrater och vänstermänniskor som ett svek.

Eftersom både socialdemokratin, fackföreningsrörelsen och vänsterpartiet länge odlat en nejretorik i förhållande till EU satte många bildlikt talat i halsen.

Detta var också år av nedskärningar i den offentliga sektorn och ökade klyftor i det svenska samhället. Men just av dessa skäl är det logiska att vänstern bejakar och radikaliserar EU-projektet. Det borde snarare vara högern som intar en kritisk hållning. Men av historiska skäl har det varit tvärtom i Sverige.

Denna rollfördelning kommer att ändras på sikt. Redan nu märker vi att högern och näringslivet blir allt mer kritiska till en utveckling av det politiska samarbetet i EU.

På sikt kommer vänstern att hitta rätt i den här frågan. Då gäller det att vi vågar föra en öppen debatt om de grundläggande problemen och analyserar förutsättningarna för politiken i vår tid. Vi ska bejaka debatten och inte vara rädda för fördjupa diskussionen.

Håkan A Bengtsson
med i Vänster för Europas styrelse och VD för Atlas/Arena.