För tidigt att döma
Resultatet i det svenska valet till EU-parlamentet präglas av det låga valdeltagandet.
Trots alla bortförklaringar som partierna använder för att förklara egna bottenresultat är det viktigast att diskutera valdeltagandet.

Bara 37 procent använde sin rösträtt. För alla som tror på behovet av ett demokratiskt övernationellt samarbete är den låga valsiffran ett stort bekymmer.

Risken är att det internationella samarbetet förlorar sin demokratiska legitimitet. Bekymmersamt är att vi som vill ha samarbete kan tolkas ha fått en näsknäpp. Är det så?

Det finns säkert en mängd förklaringar till det låga deltagandet. Men vilka blir de politiska slutsatserna?

Kritik mot vaddå?

Det kan ligga en del i tolkningen att den mesta röstningen är kritik - men i det finns en stor fara för övertolkning. Alltför många är alltför snabba att bestämma sig för en tolkning i enlighet med det man själv vill.

Den gamla nej-sidan har varit snabb ur valbåsen till tolkningsbåsen, men även den gamla ja-sidan. Och den sluga slutsatsen som lurar bakom hörnet är att kvickt anpassa sig till väljarna och minska det internationella engagemanget eller tycka att folk inte fattar.

Två utvägar
Det finns ju enkelt uttryckt två möjliga, men motsatta, utvägar: att bristen på engagemang måste mötas med att partiernas politik ska bli mindre Europa-inriktad. Eller att det krävs fortsatt Europa-arbete för att lyfta engagemanget. I det ena fallet en avveckling, i det andra en utveckling.
Även hos oss som tror på internationellt engagemang och samarbete måste nu diskussionen ta fart. Har vi "rätt" eller "fel"? Vad göra?

Om de snabba genvägarna till tolkning får ge rum för mer eftertanke så finns förmodligen kompletterande förklaringar.

Till exempel att partierna har haft oengagerade valarbetare och oengagerad politik, och att partierna trott de ska klara sig med traditionsröstning som trycks fram som en kaviartub i en avslutande valspurt.

Kortsiktiga kampanjer ute
Det funkar inte. Inte för den som önskar en beständig linje och att den ska komma upp mot 30 procent av väljarna. (För 10-15 procent verkar det finnas marknad att vara en joker som vinner röster.)
En slutsats borde vara: Politik kan inte längre drivas med appeller till traditionell partilojalitet, inhamrad i en kortsiktig valspurtskampanj.

Det låga valdeltagandet är en kritik mot sättet att bedriva politik på. Kampanj och kortsiktighet ger katastrof.

Det krävs mer långsiktighet och dialog. Och det måste betonas att det tyvärr blivit vanligare med monolog och kortsiktighet i politiken. Det handlar allt mer om kampanjer.
Det leder bland annat till demokratiskt underskott.

Det demokratiska underskottet fördjupas av en annan dimension: Vid ett första påseende är valdeltagandet ojämnt. I topp ligger Danderyd, i botten till exempel Gällivare. Närmare analyser får visa om det även ligger klasskillnader i valdeltagandet.

Långsiktigt och internationellt samarbete

Det kan finnas en annan väg att gå. Nu är valen oerhört nationella. Valkampanjerna bedrivs som om det viktigaste skulle vara att få in en svensk delegat i parlamentet. Samtidigt är svenskarna försvinnande få bland många andra i samma parlament. Kanske kan en ny väg för vänstern skapa ändring, med mer av kontinuerligt politiskt samarbete i Europa. Framtida val kanske borde bli mer riktiga, politiskt internationella val.

Så slutsatsen blir: mer av långsiktig politisk verksamhet. Och mer av internationellt politiskt samarbete på gräsrotsnivå, partier och fack.
Innan detta prövats är det för tidigt att döma ut det europeiska demokratibygget.

Ännu är det europeiska samarbetet ungt.

/io