Vänster för Europa - nu också på Island!
Av Eric Sundström

Det är med blandade känslor som man flyger lågprisflyg dessa dagar.

Men Iceland Express är i alla fall inte Ryan Air och för 56 ynka brittiska kolnialpund flyger jag sträckan Köpenhamn-Reykjavik.
Landskapet under inflygningen till Keflavik är självfallet vidunderligt och luften utanför ankomsthallen är kall och klar.

Jag är på Island för den klassiska kombinationen semester och politik, för en gångs skull just i den ordningen.

Den politiska delen av resan började på kongressen som Föreningen Nordens Unga Socialdemokrater (FNSU) hade på Bommersvik i våras.

Då, efter en rapp, lekfull och högljudd post-middagsdebatt med norrmännen (som inte har mycket till övers för vare sig EU eller Vänster för Europas federalistiska vision) kom den isländska delegationen fram med en försynt förfrågan.
Skulle det vara möjligt att komma till Island och hålla ett lika ideologiskt brandtal om ett federalt, rött, socialt och hållbart Europa med schysst arbetsrätt och finfina universitet?

Självfallet tackar man ja till en sådan förfrågan men ofta rinner det hela ut i sanden.
När några studiekompisar från USA bestämmer sig för att ha en mindre återträff hos en kompis i Reykjavik finns det emellertid inga ursäkter kvar.
Mina socialdemokratiska vänner på Island ordnar en radiointervju på stationen Útvarp Saga (Radio Saga) hos den ökände politiske reportern Hallgrimur Thorsteinsson och Café Kúlture bokas för en paneldiskussion. Precis när diskussionen ska börja på caféet slår det mig att spontana idéer borde genomföras oftare.

Dagens Island
Den politiska situationen på Island är mer intressant än på länge, fyra vänsterkrafter har gått samman i ett socialdemokratiskt parti som nu utgör den ledande oppositionen (den liberala högern har alltid styrt).

Detta socialdemokratiska parti är numer principiellt för ett isländskt EU-medlemskap, mycket tack vare en offensiv från ungdomsförbundet, men frågan låg långt ned på dagordningen under det senaste valet då den ännu inte är någon storsäljare.

Ungdomsförbundet vill gjuta nytt liv i frågan och därför träffades vi för en paneldiskussion där även Ágúst Ólafur Ágústsson (parlamentsledamot och tidigare ordförande för ungdomsförbundet) och Andrés Pétursson (ordförande för Islands Europasällskap) deltog.

Alla som minns Jens Stoltenbergs tal på SAP:s mellankongress i april känner till den principiella argumentationen för ett medlemskap:

EES-avtalet innebär att det mesta som EU beslutar måste genomföras utan att landet har något reellt politiskt inflytande; EFTA har ingen tyngd längre då alla större länder har gått med i EU; EU är inte längre en västeuropeisk klubb utan en alleuropeisk gemenskap; om småöar som Malta är med varför inte Island; framtiden ligger inte i fisket utan Island måste satsa på att bli en dynamisk, modern ekonomi halvvägs mellan Europa och USA.

Den stora tveksamheten som många islänningar känner är också viktig att ha respekt för: Vad händer med fisket, som blir mindre och mindre viktigt men som ännu står för 40 procent av landets inkomster, vid ett medlemskap?
Kommer kvoterna att sättas i Bryssel utan isländskt inflytande och vem kommer att få fiska i de isländska vattnen?

Popband och visioner
Kvällen övergår i diskussioner runt borden, ett av alla dessa isländska popband börjar spela i andra ändan av den alltmer stimmiga lokalen, men en given slutsats blir att Maltas erfarenheter och undantag borde studeras närmare.

Vad gäller kvoterna är det svårt att veta när inga förhandlingar inletts och det isländska exemplet måste sägas vara väldigt unikt.
För egen del utvecklade jag visionen om ett rött Europa i vilket vänstern inte håller sig inom nationalstaten och uppgivet konstaterar att de fyra friheterna styr.

Vad vi behöver är en vänster på offensiven som ser till att hantera de fyra friheterna så att tillväxten ökar, samtidigt som utvecklingen är hållbar och arbetsrätten stark.

Ett EU med miniminivåer för skatter så att länder, företag och arbetstagare inte kan spelas ut mot varandra hur som helst.
Samtidigt måste Bolognaprocessen och Lissabonstrategin kopplas ihop, bli verklighet och göra Europa till en kunskapskontinent.

Som ni vet vill jag att besluten i detta EU ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt (kalla det federalism om ni vill) och viktigast av allt är kanske att ett annat, reformerat EU leder arbetet mot fattigdom och för en rättvis värld.

Som vanligt fanns en dräpa med om att vänstern i Europa måste vinna idédebatten genom satsningar på tankesmedjor och tidningar. Vi hann också med också med en del kampanjerfarenheter och affischidéer också.

Tänker er stolarna runt bordet under ett möte med ministerrådet, skyltar i bokstavsordning, lilla Iceland mellan Hungary och Italy - inflytande på lika villkor. Vi hann dock inte skriva någon låt på temat "Europe United: Iceland to Brussels", men jag åker gärna tillbaka vid tillfälle.

Hur islänningarna sedan gör med EU-medlemskapet är självfallet upp till islänningarna själva.
Det är ju det som är det fina med europeisk integration, EU tar sig ingen makt utan får makt från medlemsstaterna. I förslaget till ny konstitution blir detta ännu tydligare, men det är som bekant en annan historia.

Eric Sundström, styrelseledamot Vänster för Europa